Det som händer och sker mellan Walters lek och busvakentid är att jag söker jobb. Det känns ju sådär, helst skulle jag vilja vara hemma tills att han är fem och någon skulle tvinga mig. Men jajja, så fungerar det ju inte riktigt. Och då jag jobbade lite annorlunda förr som creative ass ( fint beskrivet ) så är det dags för jobbsökeri.
Guuu så hemskt jag tycker att det är! Smilande rader och prunkande CVn. Hoppas på bra svar och att någon förstår att jag verkligen är fab! att jobba med.
Har så svårt att skriva om mig själv på det sättet bara...
" hej, jag är bäst och bättre än alla andra och förresten så kan jag adobe cs och officepakete, ps kan även googla bättre än de flesta, try me!"
Det känns lite som om jag förlitar mig på ren tur att mitt mail blir läst av någon åsså kanske lyckan blir sann.
Drömde inatt att jag kom in på konstfack ( har inte ens haft en tanke på söka men...) så jäkla gött det kändes. Kanske är att läsa nästa år igen. Det kändes ju så bra & enkelt i drömmen.


Det där med att vara barbent i sommar går himla segt för att vara ärlig. Mest för opeppande kyligt.
Och idag blir den här bönan 29 år, det firas med regn och en pojke som tappat rösten?! så himla galet det är, nu kryper han lixom småväsande fram och viskar hääääj! eller tiiitah! Det är svalkande för mina öron ( om jag ska vara helt ärlig ) men stackars pyret, han förstår verkligen inte ett nå varför han inte låter lika "härligt" extremt som vanligt, missnöjd är bara förnamnet, men snart är den tillbaka, ljudlig och helt otroligt rar





 Det händer så mycket och allt går så fort, nära svindel i konstant tröttma.
Har sedan senast börjat springa, börjat söka jobb och bestämt mig för att vara barbent i sommar och trotsa mina vita spiror. Nu vet ni!