Hola amigos!

Karins konstgrepp skrev om provokation efter att ha läst om någon annans på en annan blogg.
Och jag bara mååste skriva om mitt värsta. Mitt värsta som dessutom har blivit värre under graviditeten. Alltså det här med tuggummituggande. JAG BLIR GALEN! Folk tuggar sina käkar ur led jämt och överallt! Smäller och smackar och kletar och har sig. Och jag funderar på.. hur kommer det sig att folk inte åt minstone slutar upp med smackandet och klickandet och ploppandet?!
Hör dom det inte på fullaste allvar? Eller är det så, att de faktiskt känner sig fräcka i allt smackande, krackande och klackande?
Kan lägga till här att några på kontoret där jag arbetar verkar ha skapat ett slags tyst krig ( inte tyst alls för oss runt omkring ) alltså outtalat men ack så aktivt. De smäller om damerna och kletas och smetas och bubblas likt att det inte finns en morgondag. Att ända räddningen är att smälla högst, ha öppnast mun och samtidigt tugga konstant snabbt snabbt.

Dom är självklart inte sämre människor enligt mig på något vis. Men med lite hyffs och omtanke för sin omgivning skulle jag tycka att de var bra mycket bättre. Jag tycker bara att det är så sanslöst provocerande.