Ledsheten

Klicka på bilden för direktlänk

Det är skönt med helg. Eller, det ända som skiljer från vardag just nu är att Per är hemma och det tycks mycket om. Om än att han dras med i det tråkiga väntandet.
I ärlighetens namn finns inget annat att göra än att vänta. Och nej. Det är omöjligt att tänka på någonting annat när knodden konstant och jämt gör sig påmind, och om inte Knodden så är det en hel del telefonsamtal, sms, facebookmedelanden som alla frågar efter exakt samma grej. Fint med folk som bryr sig. Fast nu är jag leds som fan på vänta ( ursekta språket ) Men SERIÖST! så jäkla spännande kan det inte vara att befinna sig i ett trångt kvavt utrymme. 9 månader har Knodden haft på sig att ledsna. Så kom igen!

Det är tungt som fan att gå, jublar över två kilometer, mest jublar jag när jag kommit tillbaka till bilen, då av lycka att få sitta ner. Och nej, det finns inget som heter att pressa sig att gå längre, i fler trappor, mer uppför eller nerför. Ingenting lovar.
Jag lovar att glömma allt på bara sekunder mot att Knodden bestämmer sig typ exakt nu!