Hem är inte där jag lägger mitt huvud

Rummet som är Walters, bild från hemnet och förra ägarnas inredning

Jag längtar hem till mitt hem, vårt hem extremt mycket ikväll. Evakueringslägenheten är helt okej, ska visa mer än bara tokiga tavlor kanske. Trapphuset luktar nu till och med lilja, från liljor som står fint ett fönster i trappen men ändå.
AJ! jag vill hem! och jag börjar tycka att vi fan är värda att få komma hem. Måste ha fått påsamlat så mycke illa och elakt från "karmasidan elakt" så att vi har över om vi råkar göra något knasigt någon gång, ja vad det nu skulle kunna tänkas vara så kan inget slå tillbaka på oss. Eller så är det så att vi samlat ihop så mycket elände att vi får skrapa fram en finfin vinst på en trisslott, eller något annat, fast oj så oväsentligt i jämförelse med att bara få komma hem !

Att vara hemma och kunna vara hemma, så underskattat det är när man inte känner till känslan av att inte ha möjligheten. Bör jag tillägga att Walter 3 månader hunnit bo på 11 olika adresser sedan han kom till världen? Det är tur att han är trygg så länge mor och far är med, annars hade han nog varit en rätt trasig liten pojke vid det här laget.

jajja.. men det blir bra