Det har fungerat att bo och det fungerar att inte bo hemma, men det börjar göra mig galen, tokig , insane!
Dödsboet vi bor i nu är charmigt på sina vis och jag har en känsla av att tanten som bott här innan skulle jag gillar och vise versa. Men ändå.
När de nu i veckan sas att de nu skulle borra upp hela hallen för att finna problemet ( ja det är fortfarande 100% blött) så nä fan!
De sa samma sak för en månad sedan. Då borrade de en 20x20cm stor fyrkant i ett hörn. Där fanns inget läckage, då tog de helg och semester?!
Efter att ha snorat, lekt mig knäckt av knäckt och febrat mig till bristningsgränsen så har jag nu skickat mail. Tydligt, personligt, ifrågasättande i en nu-måste-någonting-hända-anda. Spänningen är olidlig på svar, det med risk att jag exploderar om jag inte får ett bra sådant. Alltså jag skämtar inte. Exploderar, blir en slamsa på golvet, poff sådär bara!
Obeskrivligt hur mycket jag längtar hem till vår lägenhet nu! Att Walter får somna i vår egna soffa och inte en randoms känns just nu som en overklig dröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar