iiiiii!

Det finns lixom ingen hejd på hur länge vi har väntat på att få flytta hem igen. Just nu så är hallen uppborrad och man kliver ner i ett halvmeter djupt hål när man går innanför dörren.
När vi var hem tvärt i helgen för att hämta post så kändes allt så hopplöst. Lixom bortom alla möjligheter att vi någonsin ska få komma hem igen. Men så idag! Det finns en plan och det finns ett företag. På måndag böjar återställningen! Om allt går som det ska är vi hemma den 16e.
Det är ofattbart!
Nu funderar jag mest på om golvet ska bli som på bilden. Svåravgjort