febern

Igår fick Walter spruta. Ush! hemskheten, nödvändigheten!
Efter några tårar och rädsladarr så var det inte så jobbigt längre. Väl hemma mådde han fint och var på sitt vanliga humör. Somnade gott intill kvällen men vaknade jättevarm för att sedan bli än varmare, de fort.
Det var som att bära på en dundervarm mackbook, lätt brännande sådär.
Lustigt hur man eller jag, reagerar när saker som feber sker första gången. Oj så rädd man kan vara om någonting!
Glansiga ögon och stora leenden räddar dock en orolig fiaz.