Sjutusentrehundraförtioen tillbaka

Det är inte där glassbilen stannar. Men det är ett illa försök till att visa min bästa vy från denna underbara lägenhet. Vyn från köksfönstret.

Jag är så förtjust i vår nya lägenhet! Har plockat bort allt eftersom idag med höjdpunkten glassköperi av glassbilen. Funderar över det där med att jobba på glassbilen måste vara ett underbart kul jobb. Varför jag tror det är av den enkla anledningen att jag aldrig mött en sur, butter eller trist glassbilsgubbe. Bara så.
Han som kom med glass till Rosettvägen i Röbäck där jag växte upp, han va en käck typ som alltid skulle skojja till det med hur många pengar man skulle få tillbaka. Ett klassiskt barnminne.
Kunde låta ungefär
" ja så blir det sjutusentrehundraförtioen tillbaka"
Fnittrade lite bakom mammas jacka och gick hem för att längta efter dallasglassen som serveras till helgen.