Idag kanske det görs mer än igår, men det verkar inte så

Har ingen aning om vem som gjort alfabetet ovan. Men jag gillar de Mycke!

Det blev inte i närheten av det som jag hade tänkt mig att göra igår.
Istället så åkte vi till vinterviken och umgicks med vänner till Per och deras helt galet gulliga dotter. En nöjd typ var hon, sådär som jag tänker mig att Knodden kommer att vara.
Sen så gjorde jag... ingenting!
Idag är det ett sent ( som i form av att fira någon månad efter sådär) födelsedagskalas/ häng i park/ en bunt fina folk på samma plats av arten ses allt för sällan för alla bor överallt. Ska bli fint. Önskar bara att stödstrumporna inte var ett livsnödvändigt för mig just nu. Men snart så.. ett minne blott och de mina vita ben ska få blända folk bäst jag vill.

Har förresten uppmärksammat en lite lustig grej. Först trodde jag att jag hade råkat sminka mig konstigt, hade en udda frisyr, kläder som satt lite lustigt ja, du kanske förstår hur jag menar nu. Faktumet var inte så. Jag såg inte ut som en clown eller tokig typ. Det är bara att medelålders kvinnor i regel gillar att lägga huvudet på sned lite granna och le lite när man möts på gatan/ i tunnelbanan/ inne i butiken osv för att jag är en som bär runt på Knodd. Kan vara deras mormor/farmor önskningar, egna minnen, vad vet jag. Men det börjar bli rätt så rart. En känsla av att "hon förstår nog att det går sjukt tungt idag"